Jag undrar varför det blev som det blev, jag tänker varje dag om jag gjorde något fel.

Jag gjorde mitt bästa.

Men du var en sån person som jag verkligen trodde på.

Så nu sitter jag här ledsen och sårad.

Vi kunde klara allt tillsammans vi kunde prata om allt.

Vill höra dom orden att du känner samma sak det kanske inte händer, men jag hoppas varje dag.

Det sägs att hoppet är det sista som lämnar människan så jag har kvar hoppet om att vi hittar varandra.

Kommer det en dag då du kommer tillbaks till mig?

En vacker dag kanske du kommer till mig och säger att du har ångrat dig, för jag tror du och jag vi har en framtid.

Jag kanske trodde för mycket jag kanske tog och överdrev, men det kändes så rätt hur kan det då vara fel?

Var det något fel på det sättet som jag var? 
Jag fick inte ens en chans att visa känslorna jag har, men du ska veta en sak jag skulle alltid stanna kvar.

Aldrig göra dig besviken aldrig tänka på att såra dig, du är så underbar och betyder mycket för mig.

Men nu är det som det är och det är inte som jag vill, men bara du e lycklig ska jag låta dig vara.

Men en enda sak måste jag få dig att förstå, att allt som jag sa till dig det var så äkta och ingenting på jorden kan få det att ändras.

Kanske är jag dum som tror jag duger för dig men ärlighet varar längst du är det finaste som hänt mig.

Det e så konstigt att man alltid tror fel om en person att man aldrig ska bli lämnad men det händer ändå.

Jag orkar inte längre mer hela jag faller i bitar. 
Ingenting bra men jag försöker ändå kämpa.

Men jag somnar och vaknar med tårar inom mig, mitt hjärta och min själ skriker jag behöver dig!